Vad är det i din identitet som kan skämma ut sig? Om det är mörkt och du först i efterhand besinnande dig, skriker något dumt som alla hör, skäms du då i egenskap av en röst? Om du har grannar som du aldrig ser, skäms du då för att göra ett dåligt intryck "genom väggen". Om ljudet mellan dig och grannarna slussades per fjärrnät, skulle du då skämmas lika mycket? Eller är det kanske snarare ditt namn du värnar? Skulle ett namnbyte fria från ansvar? Om folk ser dig skämma ut dig men inte vet ditt namn, skäms du då? För min del är identiteten progressiv. Denna progressivitet kan till sist modifieras av resonemang och tanke. Röner jag framgång härutinnan och antager en ändamålsenlig aspekt behöver jag aldrig någonsin skämmas. 24/9
Människors livsinnehåll gives utöver de basala behoven och deras tillgodoseende av ett knippe konkretiserade abstraktioner. Det finns fullt med goda och onda cirklar i relationerna mellan människor. Människor som sammanföres i en identitet plägar därför med tiden utveckla allt starkare bindningar till varandra jämte försvar utåt, något som iakttagits av makthavare vilka framför allt senare i historien försökt förekomma i makthierarkierna eljest benäget horisontell uppspaltning av identiteterna. Sådan skiktning kan visserligen ha sitt värde för att distansera en splittrad och kuvad underklass, alldenstund identitet alltid uppstår också i det lilla, vadan avundsjuka och misslynthet förr kommer att drabba tillfälliga uppkomlingar än de onåbara, men fungerar sämre om avståndet mellan makthavare och folk minskats via media samt om människors ork och tid tillåter sammansvärjningar på s.k gräsrotsnivå. Människor reagerar alltså emellertid utan fördröjning även på för den kritiske betraktaren uppenbart frammanipulerade och lösliga indelningar i diverse grupper. Plötsligt hatar arbetstagarna arbetsgivarna. "De föraktar och utnyttjar ju oss, vanliga hederliga arbetare". Arbetsgivarna känner å andra sidan arbetstagarnas benägenhet att maska. Sålunda cementeras motsättningar vilka bäst aldrig hade fått uppstå, ty argument kan alltid rationaliseras fram, om inte annat. Är det då inte så att människor måste leva i interaktiva identiteter? Kanske borgar splittringen mellan samhällsklasser för fred mellan stater. Nej, och heller skapar inte viljans auktoritet ett behov av motkrafter såvida inte den paradoxala men tillika perverterade lust som somliga erfar då de i överträdelsen gestaltar ett konkret tvång på något i alla fall ursprungligen abstrakt, får härrinna från introspektivt opåverkad instinkt. Det är nämligen upp till människan att i medvetenhet om varje konfigurerad abstraktions godtyckligt proklamerade förevaro, som en eftergift till mänsklig disposition, av dylika konstruktioner likväl behålla somliga, men desto oförbehållsammare göra sig av med de disparata. 24/9
Det finns en benägenhet hos människor att efter glädjeyra till firande av något svunnet ont tillåta sig en viss purkenhet, liksom ämnat som naturlig övergång till ett mer acceptabelt normaltillstånd. Pass på bara, så att inte detta tillstånd blir ett nytt ont. 25/9
De som med Edison hävdar att en briljant skapelse till 99% grundas på transpiration och endast till 1% på inspiration glömmer alltsomoftast den drivkälla själva beslutsamheten har i inspirationen. 25/9
Vitsen med att söka roten till det onda brukar vara att ett ingrepp här ofta kan ske en gång för alla eller för att man härmed i ett slag tillåtes bryta en rad samtidiga verkningar. Det finns tillfällen när det varken är tidsbesparande eller förenklande med ett rotingrepp. Allt tal om att gå till roten på det onda är då nonsens. 26/9
Salig är den kompositör som kan vara i rörelsen när han bereder den. 26/9
Blått för sig eller gult för sig bildar inga mönster. Så gör heller inte motgång för sig eller framgång för sig. Men lite motgång och lite framgång i god kombination ger upphov till de mönster vi kallar visdomar, när de också anfinnes en lämplig presentation. 23/9
Motsatsen till simultankapacitet är koncentrationsförmåga. 2/10
Det är inte alltid som konservatism avser beskaffenhet. Ibland kan den också gälla perspektiv. 3/10
Människans benägenhet att tolka försvaret av en ifrågasatt företeelse som intresse har säkerligen hejdat mången invändning. 3/10
Så lyssnar jag då till tankens tal. Denna rena, klara stämma ur ett hav av insikter och begrundan. Hur osvikligt tycks mig inte dess formler träffa tingens ordningar, hoppande från det ena till det andra som den naturligaste saken i världen. Strax börjar munnen tala: en röst full artikulation och inexakta exaktheter i allt vad som blir sagt. Vart försvann min gode vän filosofen? 3/10
Vetskaper hänger inte som känslor fast i huvudet genom allt tänkande och resonerande. Därför är känslan av identitet och stolthet så avgörande för förhållningssättet. 3/10
Undret var när jag förstod med det redskap jag fick; alltjämt i föreställningen om att förstå. 3/10
Endast det filosofiska måstet är ett verkligt måste. 3/10
Det att vara dilettant är att söka leva utan ett rikligt skafferi. 3/10
Äkta inspiration detekterar gränser istället för att förskjuta dem. 3/10
Man bör vara försiktig med att påtaga sig uppgiften att agera räddare av situationer. Man gör i längden både andra och enkannerligen sig själv en otjänst. 3/10
Hoppsan: stålet bestred visst hans bröstkorgs rätt till det givna utrymmet. Så var det med den illusionen. 3/10
Känslan av att kunna uthärda det långdragna - det finns inget effektivare bot mot den än tiden. 3/10
Få begrepp är så meningslösa som det om den subjektiva illusionen. Den finns blott och bart när den inte finns. 3/10
Du sade till honom: "Skall vi resonera så, så ligger vi i krig." Han hade försökt vränga det onaturliga till naturligt, det onda till gott och det enskilda intresset till gemensamt. Nåväl, broder: Anslut dig då till ett härnadståg får gränsdragandets återupprättande. Ingen tror väl att en höjdhoppare kan hoppa 50 m bara för att hans möjligheter inom de små marginalerna är svåra att fastställa. Ingen tror sig väl leva bättre under tortyr och kaos än under någon smärtfrihet och ordning, bara för att maklighet inte är allt. 3/10
