Vad är det för människor som vill uppnå ett absolut jämviktstillstånd vadan all förflyttning är förödande. Tänker de då sitta som pelarhelgon uppkrupna på en piedestal, orörliga och i glädjelös belåtenhet med sig själva? Nej, rörelse som självändamål är inte av ondo och de strukturer som implicerar denna möjligheter förtjänar i själva verket företräde framför all rigiditet. 16/12 93
Mitt jag befrämjar inte evolutionen ty i dess gryning ligger revolutionen. (Nämligen medvetandets revolution) 17/12
I denna stund då så många olika tankeskepnader strävar mot upplyftande vinner just den som avsätter sig mot de övriga. Denna tanke är upprepandet. Jag skulle vilja fasthålla vid upprepandets tanke i denna form under evinnerligheter. 17/12
Personliga känslors beskrivning ter sig löjliga när de emanerar från egna erfarenheter, men visa när de endast tycks spegla dessa erfarenheter. Löjet "hos" de egna erfarenheterna består därutinnan att de är alltför bekanta, alltför alldagliga, medan helt fjärmade idéer knappast kan ernå accepterande över huvud taget. 17/12
Jag vämjes över människors förhållande till beståendet. Varför skriva en bok? -Jo, för att den skall bestå. Varför skriva ett musikstycke om ej för att det skall bestå, helst i anslutning till ens person. Man fullgör en uppgift - upprätthåller produktion - produktionen består. De som ser som sin uppgift att förbättra sina mentala egenskaper syftar till karaktärens och intelligensutvecklingens bestående och när de påminns om dess utslocknande, tänker de:"Livet har ingen mening".
De som bara lever för stunden då? Dem föraktar jag än mer. De glömmer sitt viktigaste behov; illusionen av bestående, men lever lika fullt i övertygelsen om att behovstillfredsställelse förtjänar företräde framför sin motsats.
Kombinationen är än förhatligare. Varför skriva en bok? För att delge tankar. Varför nu detta då om inte för deras beståendes speglande av förträngd fåfänga?
Varför skriva musik? Nej, tvi vale. Jag skulle vilja vara vacuum. 18/12
Jag måste beskriva det evinnerligt tråkiga. Denna dödliga känsla jämte vetskapen om att man inte inom överskådlig tid kommer att tillåta sig frångå rutinen. Vem läser om jag 1000 ggr skriver: Jag vaknade av klockans pipande. Klockan var tre. Jag åt fil med ett tunt lager socker överst. Jag gjorde mig i ordning för att åka till monotonins och frustrationens hemvist nr 1, alltså jobbet o.s.v. Ändå omtalas jag i environgerna beredvilligt som idog. 18/12
Ibland tycks det mig som om människor ofta kan beskrivas som antingen varma eller kalla. De varma lever ett uppskruvat, produktivt liv medan de kalla lever vegeterande men desto säkrare och längre. Dock finns de som lever improduktivt , snävt och kort, respektive sådana vilka under varje tidsavsnitt av sina liv är produktiva, trots att de sedan dör gamla. 18/12
Jag vaknade mitt i natten av svåra smärtor bakom vänstra ögat. Jag tog en magnesyl. Kanske gjorde jag fel men tanken på att senare vakna till en ny arbetsdag med svåra smärtor till på köpet tilltalade mig inte. 17/1 94
En såpass intelligent människa som Rudolp Steiner har jämte flera andra framkastat idén om att man skulle möta sina (onda) gärningar från de drabbades synvinklar. (efter döden) Alla människor står i en viss relation (fysisk, verkansmässig) till varandra - vad avgör när någon är inblandad i ens handling? Är det tanken om dem? Många har mördat utan en tanke på sina offer. (bokstavligen) Är det kausalrelationen? Döden beror alltid på ett flertal (oändligt många) omständigheter. (för att välja ett "smalt" exempel) Om en handling måste vara "ond" för att resultera i rollbyte - hur ond måste den då vara? Man tänker något elakt om den andre vilket kanske indirekt (genom undermedvetet förhållningssätt) (eller inte alls) påverkar dennes levnadsban. 18/1
Människors känsla för det bitterljuva är intet förmer än den avspännings njutning de plötsligt känner anledning att tillåta sig då de, simmande i ån, bedömer att strömdraget från ett annalkande vattenfall ändå inte längre kan motstås. Bäst manifesteras känslan vid anställt fiktiv betraktelse av en sympatisk persons uppgörelse med sig själv (vilket i och för sig mycket väl kan inkludera andra), för andras väl. Det hårda ödets nödvändiga accepterande bereder resignationen plats, i fiktion eller verklighet. Eller som de sade förr: " Är detta mitt oblida öde Herrens vilja, vet heller inte jag något bättre." 13/2
Lita på vänskap som bestått slitningar, ja rentav sådan som vänts ur ovänskap. Slentrianmänniskornas ytliga hållning vet inga gränser, men avslöjar sig i snabba bekantskaper. 15/2
Ett fel man kan göra när man försöker minnas något, är att om känslan av "att ha det på tungan" eller inom räckhåll, infinner sig, söka fasthålla vid detta element och därvid kvarstå i ett ofullständigt stadium. Att ha inom räckhåll för minnet utgör icke lösen för det önskade med mindre än att processen ostörd får fortgå till slut. Koncentrationen får ej inriktas på mellanstadiet. 19/1
Propotionen törst och vana som orsaker till tedrickande är desamma som propotionen mellan känsla och teknisk färdighet som bas för muciserande. 4/8
Ur jordafukt och mull,
uppstigen fördenskull,
att förnyelse må spira,
mångfalt, skålsvampar så skira.
Bryt blott åter ned i delar
och förblanda jordens kalk,
med ock det vars ordning felar,
för att fjärma dåskaps skalk.
Ett kretslopp att bejaka.
Ett intet att försaka.
Ett allt av jordens kaka,
blir så åter fört tillbaka. 15/5
De fula möts i sin olycka av äkta medlidande, bara om deras sorg är vacker. De ömkligt sörjande möts med äckel och bör därför bättre spela glada. 5/8
Där slav uti fängsel,
förtärs under slit
och plågornas trängsel
vid självsvåldets nit.
Dit lämnas att ruttna,
att pinas ur sans,
vår samtids besuttna
från dårskapens dans.
För nyanländ fånge,
görs budskapet klart;
-Till pisksången gånge;
med benbrytarfart.
Förstå nu du arme,
vad oting du gett.
Ja, Gud dig förbarme
för allt som har skett.
Till sist blir det enda,
ett gytter av tid.
en dagens agenda
med kom och förlid...
och sakna och krokna
och sträva och fall,
men hörsamma aldrig mer
tingandets kall. 15/6
Där lurade jag dig allt: sade Gud till Jesus, när denne kom till helvetet. 30/7
